Praktiska plikter 3

 Jag har noterat, att svenska läsare har en mycket tillbakahållen attityd, så fort politiska spörsmål kommer på tal o på det sättet, enligt mitt sätt o se har hundra år av demokrati inte satt några djupare spår i folkdjupet. 

Det sägs t.ex. att Tage Erlander efter sin pensionering var mycket bekymrad över samhällsutvecklingen o att han i stora delar inte delade den politik Palme gjorde sig till talesman för. Detta hängde naturligtvis samman med, att samhället gjort så stora framsteg och flyttat fram sina positioner så mycket under Erlanders tid, att någon form av ”back-lash” var närmast ofrånkomlig.

Jag vill absolut inte att den ska uppfattas, som en plädering ” att allt var bättre förr, ” utan o det ligger väl tyvärr lite väl mycket i sakens natur, att människor tänker så eller tvärtom, ” att allt är bättre nu” helt enkel för att minnet är kortlivat o ofta i mycket ringa utsträckning kopplat till kunskaper om hur det var förr. Om man tar del av det kulturskapande, som var utmärkande för det tsaristiska ryska samhället t.ex. kunde man förledas att tro, att detta var ett av världshistoriens mest utvecklade samhällen, men om man därefter går till facit, dvs. det ryska samhällets politiska, ekonomiska och sociala status under samma tid finner man att det snarare var tvärtom, i varje fall under en stor del av den ovan angivna tiden.

För Sveriges del gäller likartade fenomen även om parallellen ovan inte ska överdrivas. Jag har i varje fall i innehållet i min bok velat lyfta fram miljöer och kulturhistoriska händelser av utomordentlig betydelse och hoppas därmed att jag kan bidra till att dessa inte glöms bort utan blir en naturlig del av det svenska kulturarvet, som dom väl i och för sig redan har blivit, men glömskan är en obändig kraft, som inte får tillåtas ta överhanden.

                                                                                    Oskarshamn i augusti 2020

                                                                                             Christer Brorson