På kärleks vis

Jag har haft glädjen att följa Lillemor Högerås poetiska författarskap under många år. Med diktsamlingen ”På kärleks vis” överraskar hon mig med en förtätad ordknapphet, ett avskalat poetiskt språk, som just genom detta når djupt in i det som är diktsamlingens tema: kärleken.

Med tyngd i orden utforskar hon kärlekens alla dimensioner; kropp, själ och ande. Hon skriver om den djupa samhörighetens kärlek, som i dikten ”Till N”. Hon skriver om kärleken till Gud, det heliga och gåtfulla. Hon skriver om kärleken till det vardagliga: som att elda i vedspisen, ge fåglarna mat, vrida upp klockorna i vardagsrummet, brygga kaffet, klappa hunden, ställa tillbaka böckerna i bokhyllan, fälla ned pianolocket…

Det slår mig vid läsningen att Lillemors signum som poet är denna pendling mellan å ena sidan det vardagliga och å andra sidan det gudomliga. Till slut inser läsaren att det vardagliga är det gudomliga, och tvärtom.

Carl-Magnus Stolt, författare