Människor och Missionshus bland Torhamns byar och skär

Vad fick en ung kvinna på Stenshamn att under mellankrigstiden längta till Kina?
Och hur kom det sig att Ungskär blev nyktert på 1860-talet? Vad drev kvinnorna på Långören att brodera och ordna kaffefester för att samla pengar till ett missionshus? Och hur hamnade en ung man från Hästholmen mitt i det kinesiska boxarupproret som vi läser om i våra historieböcker? Varför skickade en kvinna i Blaklycke tonvis med kläder till fattiga i världen, och vilken är bakgrunden till de 17 missionshus som byggdes på Torhamns fastland och i dess skärgård? Varje hammarslag, varje skänkt krona – vad låg bakom?

Svaret är den folkrörelse som kom att kallas väckelserörelsen och som var väldigt stark och
omfattande i Torhamns socken, så omfattande att vi idag inte riktigt förstår. För minnet av
den har till stor del försvunnit och knappast någon har skrivit om den. Trots att den faktiskt
berörde alla som bodde i bygden – mer eller mindre.
Vi som lever idag, 100 - 150 år senare, kan knappast sätta oss in i hur starkt människor upplevde
väckelsen och hur livligt många engagerades i den. Väckelsen upptog deras tid, den var deras samtalsämne och fyllde deras liv och tanke. Den påverkade känslor och många av de stora valen i livet.

Alldeles oavsett om vi som idag bor i Torhamnsbygden eller är ättlingar till dess forna invånare,
bekänner oss som troende eller inte, så är denna folkrörelse en del av vår historia,
vårt arv.