Gässen är fiskar

Peter Hultsbergs bok Vinternattens leende (2024) har underrubriken ”Tablåer från småstaden”. En sådan tablå utgör interiör till denna skrift i vilken Sällskapet Kastanjelyktans decembermöte avhandlas. Gässen är fiskar kan därför betraktas som ett appendix. Eller varför inte ett hörspel i sin egen rätt. Under sammankomsten avhandlas George Orwells väg till romanerna Djurfarmen och 1984. Det efterföljande åsiktsutbytet - ett samtal med litteraturhistoriska inslag - utvecklas till en kunskapshöjande diskussion. Var och en som läser referatet är välkommen att slå sig ned vid bordet - förvisso bara tänkt - för att genmäla.

Titeln Gässen är fiskar anspelar på historien om de medeltida munkarna som i sin förtvivlan under fastemånaden låter övertyga varandra om att allsköns djur i själva verket är fiskar. Den stränga matordningen tillät inte annan animalisk föda än fiskkött. Gässen som simmar i klosterdammen måste rimligtvis vara fiskar eftersom de uppehåller sig i vattnet. Och så spisades knaperstekt gås med gott samvete som tilltugg. Ett annat tidigt exempel på ”newspeak” berättar om påven som tillät de fastande att äta bäver med förklaringen att gnagaren var en fisk med sin fjälliga ”svans”. Orwell var inte först, inte heller sist med att avslöja självbedrägerierna. Fenomenet omskrivning har rötter i medeltiden, om inte tidigare, och sedan några år har vi fått veta att ”diskriminering” är positiv särbehandling.